Otålig, nervös, ivrig, rädd, överlycklig, orolig...

Min sista tid i Montpellier tycks vara fylld av olika sorters oväntade känslor. En stund sitter jag och ler för mig själv då jag tänker på att få se min familj och alla kompisar igen, en annan stund funderar jag på hur jag har blivit van vid min vardag här och hur bra jag har lärt mig att trivas i mitt lilla rum på 9 kvadrat.

Då jag kom till Frankrike kastades allt i mitt liv upp och ner. Mitt i allt var jag ensam, utan Fred, utan mamma och pappa, helt utan mitt normala liv egentligen. Jag måste lära mig leva på nytt på ett helt annat sätt och dessutom på ett annat språk. Som tur hade jag inte riktigt insett hur stor ändring det egentligen handlade om, i så fall sku jag nog aldrig ha vågat göra det här. Nu har jag lärt mig leva här och till och med att trivas. Jag har blivit van vid att det är trångt överallt och att det luktar skumt lite här och var. Jag stör mig inte mera på de smällande dörrarna i korridoren och jag vaknar inte mera till att städerskan öppnar fönstret vid min dörr klockan 9 på morgonen.

Jag har också lärt mig att vara ensam. Visst har jag varit ensam tidigare, jag har ju bott ensam. Men nu har jag varit det mera än tidigare. Vissa stunder har jag känt mig så ensam att det har gjort ont! Men jag har lärt mig att godkänna den här ensamheten. Ibland känns den så otroligt bra också. Jag har också varit tvungen att verkligen stanna upp. Jag har bara haft mina studier att tänka på, resten av tiden har varit bara min egen. Jag har tvingats att vara med mig själv på ett annat sätt än tidigare. Jag har haft tråkigt då jag inte haft någonting att göra, men jag inser nu att det är mycket ovanligt att bli tilldelad så här mycket fritid! Livet är för det mesta så hektiskt att man inte hinner stanna upp. Det finns hela tiden saker att göra och folk omkring. Alla borde få chansen att ha riktigt tråkigt, så tråkigt att det ända man kan göra är att ligga på sängen och fundera på om man kan vara mera uttråkad. Man blir liksom tvingad att fundera, man lär sig känna sig själv lite mera.

Men man kan inte stanna i det där tidlösa livet hur länge som helst. Den här tiden har fått mig att verkligen se de saker jag uppskattar i mitt liv. Förut har de bara funnits till, nu är de också synliga. Nu vill jag tillbaka till mitt gamla hektiska liv tror jag bestämt. Det känns jobbigt och tungt att måsta ta tag i saker igen, att börja leva ett liv med tid och regler igen. Samtidigt känns det underbart, tryggt och rätt. Jag är lyckligt lottad som har fått en chans att lära mig känna mig själv och en del av världen lite bättre. Jag har träffat folk jag aldrig kommer att glömma. Jag har sett att fastän vi är olika, är vi alla guld värda. Dessutom har jag nu två personer till i mitt liv som betyder hela världen för mig. Jag är rik och nu vill jag hem.

Ögoninflammation

Jag har lyckats få ögoninflammation för första gången i mitt vuxna liv. Jag ser ut som ett monster. Det gör inte ont, det känns bara obehagligt och ser grymt ut. Jag ber om ursäkt för de äckliga bilderna, jag tänkte bara dela med mig lite... Visst är jag vacker? Tänk om det sku vara Halloween, då sku jag inte behöva klä ut mig!

Non non non!

Dåligt, mycket dåligt. Tent imorgon, men ingenting att läsa på! Första gången jag skrev tenten fick jag 5/20 poäng, nu borde jag få minst 10, helst 15. Men det är liksom bara omöjligt eftersom jag inte har fått någonting ur föreläsningarna så mina anteckningar är helt värdelösa! Jag är så arg. Dessutom tappade jag min telefon i fredags IGEN! Hur otroligt klantig kan man riktigt vara? Underbara, underbara fjantskalle -kunde man inte ha garanti på sin hjärna? Det sku vara dags att spänna skruvarna lite tror jag. Nu får jag klara mig utan telefon i tre veckor bara, för jag börjar definitivt inte köpa en ny nu mera. Jag är också hungrig! Nej nej nej... Hejdå!

25 dagar kvar...

Min tid i Montpellier håller på att ta slut! Jag är samtidigt otroligt lycklig över att få åka hem, men också jätte ledsen över att måsta lämna Montpellier. Jag har verkligen trivats här och hoppas att jag kan komma hit pånytt nångång snart -helst med Karin och Sofia! Det har varit ett händelserikt halvår som jag definitvt aldrig kommer att glömma. Speciellt de personer jag träffat här, alla har på sitt eget sätt gjort min tid här speciell. Nej vad man blir sentimental nu... Ännu tre veckor kvar av vackra Montpellier, sen hem till världens bästa hem!

Tänään je skriver på 4 languages...

Idag är en dunderbra dag. Despite some nasty nightmares I slept really well last night. Olin todella pirteä herätessäni ja huomasin, että ulkona on kesä! Je sais pas pourquoi, mais j'ai été très contente toute la journée. Vi gick idag till parken med flickorna för att njuta av solen och för att bli bruna. We stayed there for an hour or two just laying in the sun. Minä rakastan aurinkoa, parasta on vain olla ja nauttia siitä. En plus, je suis sans doute la personne la plus drôle de ma vie! Jag har hela dagen tänkt skratta ihjäl mig åt mina egna skämt. Call it selfish or pathetic or whatever you want, but I'm sure I'm the best company I can get. On se niin hauskaa, kun pystyy nauramaan itselleen, eipä ainakaan tylsisty!

J'ai réparé mon appareil de photo aujourd'hui! Min kamera har varit sönder en tid nu redan, den där zoom-delen hade fastnat och kom inte ut så det gick inte att fota. I was hoping that someone else could fix it for me, but I realized that will never happen so I did it myself. Ja minä onnistuin! Je suis tellement contente d'avoir réussi, il est sûr que je peux faire un peu de tout...

Ibland är det bra att skryta, speciellt då man har en så här bra dag. I hope this whole week will be as good as today has been. Ainakin sää lämpenee koko ajan, kohta pääsee rannalle ja ehkä jopa uimaan :) Et oui, la vie est trop belle, il faut en profiter!

You've got mail!

I fredags blev jag så glad! På väg till universitetet för att skriva tent, kollade jag min brevlucka och jag hade en liten lapp där som sade att ett blått brev väntar på att bli hämtat. Efter tenten gick jag och hämtade den och det var ett tjockt brev! Dessutom kände jag igen skrivstilen och insåg genast att det inte är frågan om ett helt vanligt brev...


Jag måste snabbt riva upp brevet för att se vad som fanns inuti. Ett grönt brevkuvärt och en födelsedagspresent! Ett guldpaket med gröna band! Min andra födelsedagspresent i år :)
I kuvärtet fanns ett muskort som är undertecknat att underbara individer!



Sen öppnade jag min present, det var ett armbandsur!! Mitt gamla armbandsur börjar vara allt för slitet och det inte alls lika fint som det nya! Jag älskar det nya :)


Världen tycks vara fylld av underbara människor eller så också har jag så otroligt bra tur att jag råkar hitta de bästa ;)

Nu skall jag tillbaka till mitt arma tentläsande... Bara 4/7 tenter kvar!!

Födelsedagar och feber

Det var en gång år 2010 och Julias 22-årsdag. I Frankrike, ensam och stressad. Det låter lite jobbigt och det var det. Men födelsedagsfirandet fredagen innan min födelsedag var bra! Jag var en prinsessa, jag hade till och med en krona! Och vi hade skumppa och tårta (en jordgubbsmoussetårta som var så god och söt att jag ännu också drömmer om den) och dans och sjung och roligt! Jag hade två inbjudna gäster, Karin och Sofia överraskande nog. Sen for vi såklart till Panama, som vanligt...
Tåratan :)

Jag fick dessutom fina presenter!! Jag har inga bilder av dem så jag måst beskriva istället. För det första hade Karin och Sofia köpt en tiara åt mig :) Så jag blev en riktig prinsessa! Sen fick jag ett armband, tre ringar och ett vristband i silver. Jätte fina smycken alltså.
Sen var det min riktiga födelsedag... Storm ute (upp till 10 meter höga vågor i Nice faktiskt!), kallt och stressigt med skolarbeten. Det var inte precis den bästa födelsedagen, men min väckning (mamma ringde för att gratulera) och alla gratulationer gjorde dagen speciell i varje fall.

Nu är jag sjuk, igen. Det är kanske fjärde gången sedan jag kom till Montpellier! Jag tycks vara överkänslig vad det gäller franska bobbor. Usch och fy säger jag. Jag var sängbunden på grund av feber hela morgonen, förmiddagen och eftermiddagen, sen lättade det lite och nu börjar huvudvärken smyga tillbaka... Jag måste ignorera den nu, eftersom jag har tent imorgon! Det blir väl att tanka lite värktabletter i och köra på bara!

27/04/2010

Jag har nu insett att jag är historiens sämsta bloggare. Jag skapade min blogg i januari och jag har 11 inlägg hittills, alltså det här inlägget medräknat, 3 i månaden. Det är ju redan patetiskt.

I Montpellier är det sommar! Det har varit varmt redan länge och nu börjar allt bli grönt och fint! Mina 2 semesterveckor gick på tok för fort, som förväntat. Det var underbart med ledigt! Det är inte ofta en stackars studernade får ha ledigt, endera är det studier eller så är det jobb. Åk på utbyte så får du semester säger jag! Men nu börjar allvaret igen... Första tenten är redan nästa vecka, varefter det kommer 4 tenter till. Suck och stön! Jag sku bra kunna leva utan tenterna. Och studierna. Och jobb. Bara göra onödiga saker, ibland kanske någonting nyttigt också men bara då jag själv vill. Men livet är inte så...

På vänstra bilden har jag piquenique i parken med Karin! En underbar solig sommardag i Montpellier. På den andra bilden är vi i centrum på kaffe en annan underbar solig sommardag i Montpellier, jag och Sofia på bilden alltså.

Ont

Det finns inte tillräckligt folk omkring mig som jag kan dela mitt lidande med så jag måste ta ut mina känslor här då. Det är hemskt. Sandpapper i halsen, att andas gör ont. Ja, jag har ont i halsen, ingenting värre. Men ajajajaj va det är sjukt! Nåja, nu fick jag klaga. Byebye

Bra + bra = jättebra

Veckoslutet började med en dunderbra fredag i Panama, fortsatte med en bra och tröttsam lördag med shopping och besök av kompis, och slutade i en ännu bättre söndag med iskallt rum och varmt solsken på Corums tak (på bilden!) och ett långt samtal med Fred. Hemlängtan växer, men ändå trivs jag jätte bra. Det är liksom så bra. Livet ler :) Summer is coming!


Som min vän Benjamin Franklin sade en gång:

"Content makes poor men rich; discontentment makes rich men poor."

Wednesday

Main Entry: Wednes·day
Pronunciation: \ˈwenz-(ˌ)dā, -dē; British also ˈwe-d^ənz-\

Function: noun

Etymology: Middle English, from Old English wōdnesdæg (akin to Old Norse ōthinsdagr Wednesday); akin to Old English Wōden Odin and dæg day

Date: before 12th century
: the fourth day of the week

That's today. Yesterday I was feeling tired, thinking I might be getting sick. Today I'm even more tired. I wont mind it. If I ignore it, it will go away, that's how it works right? I think it's working! Yeah well, anyway it's Wednesday the 10th March today. I have a feeling that this is a meaningful day, which it most probably is for someone. I feel like a philosopher today, this is the day when anything is possible -in my mind. That's a strange, but oh so wonderful feeling. I finally got Spotify downloaded today, maybe the music I listen to triggers this special mood.

I met a friend yesterday, which is always nice of course, but sometimes it can be difficult too. My French is getting a lot better, but I still have difficulties with participating in conversations and coming with natural comments... So, my only way out from an awkward silent moment is talking about the weather. Since it has been so strangely cold here this winter, it always ends up in complainig about the cold. Inside I laugh at how stupid I must seem, complaining about the cold when it was -25 degrees in Finland when I left to Montpellier. I found a quote which describes my thoughts:

"Don't knock the weather. If it didn't change once in a while, nine out of ten people couldn't start a conversation." Kin Hubbard (1868 - 1930)

That's so true. So what's the weather like in Finland?

Vinter i Montpellier!

Helt otroligt nog har vi nästan lika mycket vinter här vi medelhavet som Finland! Det började snöa igår på eftermiddagen och det lär ha snöat hela natten, eftersom det på morgonen fanns 20cm snö på marken. I Montpellier -i mars! +17 grader på torsdag, snö och -0 på söndag! Folk här är förundrade, springer omkring i snön, gör snöbollar och skrattar. Men jag skrattar inte. Var det inte bland annat för värmens skull jag valde komma till södern på utbyte? Har jag inte sett tillräckligt snö redan i år? För att inte tala om kylan som tränger sig in under mitt täcke! Jag tycker det kunde räcka nu... Men ja, visst var det vackert idag då blommande träd var vita av snö. Men Jag kunde ha klarat mig utan snön. Smält bort fort.

Förutom kylan och snön är väl det mesta som förut här. Maries besök var efterlängtat, underbart och utmattande! En perfekt semestervecka alltså! Vi hade inte så bra väder, men som tur regnade det i alla fall inte. Och vi lyckades undvika den hemska stormen också! Marie hann hem till Finland precis innan den blev dålig, men jag satt tyvärr i tåget i närmare 6 timmar -men var glad över att komma hem till Montpellier där ingen ens visste om någon storm! Hem till Montpellier... Ja, visst känns det som ett andra hem nu redan. Dagarna flyter förbi och vardagen känns relativt normal. Tyvärr har latheten tagit totalt över då jag inte har så mycket att göra som jag hade i Åbo. Mindre studier, färre folk att träffa, inga resande till och från Åbo och inget hushåll att ta hand om. Det finns tid, men tyvärr får jag absolut inget gjort då jag inte har brottom. Men det måste man väl bara godkänna. Jag gör det jag måste, det är sådan jag är. Ei sieltä mistä aita on matalin, vaan sieltä missä aitaa ei ole.

På lördag blev jag så glad så glad! Mamma och pappa har nu äntligen köpt sina flygbiljetter! Jag är glad för att jag ska få ha dem här i min stad i några dagar, men också för att jag vet hur mycket de behöver semester båda två. Nu ska jag bara ta reda på hur påsken firas här, ifall någonting alls är öppet och i vilket hotell de ska bo. Montpellier, meet my parents! Vi får bara hoppas att det blir varmare tills dess!

Gald kvinnodag!

Å se det regnar...

Ja, det regnar. Regnar, regnar, regnar. Det är kallt och blåsigt. Men väderraporten, som visserligen haft fel x antal gånger redan, lovar soligt till 22.2, dvs. Maries födelsedag! Jag har lite planer redan som kräver vackert väder, så jag hoppas verkligen på sol -eller ens torrt.

Så nu ska jag bara skaffa mig en madrass så vi båda kan sova samtidigt. Det kunde bli obekvämt att turvisas med sovandet... "Marie, är det ok om jag sover första halvan av natten, så kan du sova sen?" NEJ. Och så får man ju hoppas på att det inte blir problem med att ha henne övernatten här, vilket jag egentligen inte får. Fast ingen har nog brytt sig heller fast jag, Sofia och Karin har varit över hos varandra hela tiden. Och dessutom hörs det ofta flera rösten från ett rum, så regeln kan ju int precis följas så mycket. Jag har också hört att man inte behöver bry sig om den regeln, men lite nervös är jag ändå. Spänning ska det vara!

Nästa vecka har jag helt ledigt. LEDIGT. Jag har tid att göra precis vad jag och Marie vill! Kanske det blir att åka till havet? Vi får väl bara skita i kölden och regnet (ifall vädret fortsätter som det är).

Allt jag tänker på tycks kretsa kring Marie och det att hon kommer hit. Kanske helt förståeligt, eftersom mina enda vänner här är Karin och Sofia, och vi har ju faktiskt varit tillsammans i snart 2 månader! Visst har jag fått bekanta, men inte är det så lätt att bli vän med någon på 2 månader, då åtminstone den ena inte kan kommunicera helt fritt. Dessutom är jag så annorlunda än alla andra här. Jag har nog alltid varit speciell, men att vara en utlänning är lite annat. Jag är van vid att utgå från mig själv och det jag är van vid. Men nu mitt i allt är jag främlingen och den konstiga. Det här är en ny känsla för mig, jag har ju haft så lätt att anpassa mig till olika situationer och människor. Vad mycket man kan lära sig om sig själv då man lever i en annan kultur! Spännande saker för en liten Sibbobo kan jag berätta.

Mitten av februari redan...

Tiden går fort! Slutet av februari närmar sig, vilket betyder att Marie skall komma och hälsa på mig. Det känns så otroligt bra! Sedan vändagen har jag haft hemlängtan och jag tror att se Marie kommer att hjäpa mig. Förutom lite hemlängtan har jag inget att klaga över. Jag trivs fortfarande i staden där solen aldrig går ner...

En olycka har dock skett. Jag bestämde mig för att fira vändagen riktigt ordentligt med Karin och Sofia, men tyvärr slutade det inte så bra. Vi var hemma hos mig på lördag kväll och av någon orsak hade jag fått en "bra" idé. Jag hade köpt en flaska vodka för att blanda, men tyvärr insåg jag alltför sent att jag inte hade blandat det i varje fall. På vägen till spåran tappade jag min handväska på marken och när jag skulle lyfta upp den ramlade jag på marken. Sen for jag hem. Det blev en kort kväll... och som minne har jag alltså ett sår på hakan, tre små sår på högra knät och två stora sår på vänstra benet. Jag tror det tar ett tag (med det menar jag eventuellt 10 år eller mera) förrän jag litar på att jag vet hur mycket jag tål!

Det har också varit förskräckligt kallt här! Ja, jag vet, inte lika kallt som i FINLAND! Men kallt är det i varje fall, och på ett annat sätt känns det som. Dessutom har jag inte med mig så varma kläder som jag använder där hemma. Men jag litar på att det skall bli varmt och soligt snart -för visst ska det! Visst? Visst?!

About the Photos

So I thought I'd explain a bit about the photos that I posted the other day.

The first one is of a crucifix close to Porte de Peyrou (third picture) and Jardin de Peyrou. I just liked the way the ray of sun looked behind the cross. The next picture is if a statue situated at the gates of Jardin de Peyrou. There is a lion and and an angel. I don't know about the signification of that statue but I like it for some reason.

The third picture, as I already mentioned, is of the thriumphal arch of Montpellier. It was designed by Fracois Dorbay after the model of the one in Paris. It was completed in 1693. I wasn't actually that impressed by the arch, maybe because I just saw the one in Paris a few weeks ago.

The next picture is of a cute lamppost in Jardin de Peyrou. I wish we had the same kind of lampposts in Finland! The fifth picture is of the Saint Clément Aqueduct. I didn't even know what that was until Karin was kind enough to make me a bit less ignorant. I got that it's some sort of old way to lead water into the city. Kind of uninteresting, but the aqueduct was huge and impressive!

Then I have two pictures of statues. The first one is called Winged Victory I think... Anyway, it's on the Esplanade of Europe, which is in the Antigone District of Monpellier. This neighbourhood was designed by Ricahrdo Bofill in a neo-classical way, with classical motives like pediments, entablatures and pilasters in gigantic scales. I was impressed. The other statue, the one of Poseidon (we think), was just lovable.

Then there's a picture over a part of the city, taken from the roof of Corum (a huge building with a huge roof). Amazing to see the whole city from above! The next picture is of a house, but not just any house. It's a normal house but it has been painted into another kind of house. Wow, that was complicated -just look at the picture and you'll see what I mean.

The tenth picture is from Place de la Comédie, a square in the centre of Montpellier. It's the main focal point of the city ever since the main railway station, Gare de Montpellier Saint-Roch, was built close to it in the middle of the 19th century. The fountain on the picture is called Three Graces, built by Étienne d'Antoine in 1790.

The next two pictures are of the Cathédrale Saint-Pierre de Montpellier. The cathedral was originally just a church attached to the monastery of Saint-Benoît (founded in 1364). In 1536 the building was elevated to the status of cathedral. The cathedral was damaged during the Wars of Religion in the 16th century so it was rebuilt in the 17th century. Cool stuff!

The last two pictures are from the zoo next to us. I have more pictures than this, but I thought the lion was so cool that he had to get a place on my blog! The zoo is big and spacious -and free of charge! So everyone who comes to visit will be taken there!

My first weeks in France

It feels like ages ago when I was packing and preparing myself mentally for my 6 months in Montpellier. I was a bit nervous, well actually panicked is a more accurate word. Yeah I couldn’t imagine myself living in a foreign country, far away from my family and my husband. But I HAD to go.

I travelled to Paris with two of friends from back home, but instead of going with them to Montpellier I stayed in Paris for a few days with Frederic. It was Love in Paris. It was cold and windy, and we didn’t have much to do, but it we enjoyed! It was like a soft landing in France for me, before heading off to Montpellier all alone –well, almost alone at least. Saying goodbye wasn’t easy, but after waiting for the train for almost 2 hours (see it was late, as so much is down here), I was on my way to the south.

The trip through France was AMAZING. First snow storm, then green fields with sheep and horses, then snowy mountains and deep valleys and then it started getting greener. Hills with olive trees and wine yards and palm trees in the sun! It was like travelling in time; from winter to summer. But it wasn’t that warm though. And it was raining when I arrived, or at least it was cold (I can’t really remember).

Anyway all that feels so far away now. I’ve kind of got used to being here. After my first week in Montpellier, which was a pain in the ass by the way, I’ve started to like this city more and more. People are nice, it’s warm (although not that often… but anyway!) and there’s so much to do. We haven’t quite figured out what there is to actually, but I’m SURE there’s plenty interesting things to do. What we’ve been doing is mostly shopping, walking, looking around, finding our way, shopping, taking the tram, shopping, going to a bar or a night club, shopping, cooking, shopping, cooking, and now studying as well! You see, life is gooood. I do miss home now and then, sometimes a lot but sometimes just a little. The main thing is that I’m sure I can do this. It’s not bad. It’s actually pretty damn cool to be here.