Tiden går fort! Slutet av februari närmar sig, vilket betyder att Marie skall komma och hälsa på mig. Det känns så otroligt bra! Sedan vändagen har jag haft hemlängtan och jag tror att se Marie kommer att hjäpa mig. Förutom lite hemlängtan har jag inget att klaga över. Jag trivs fortfarande i staden där solen aldrig går ner...
En olycka har dock skett. Jag bestämde mig för att fira vändagen riktigt ordentligt med Karin och Sofia, men tyvärr slutade det inte så bra. Vi var hemma hos mig på lördag kväll och av någon orsak hade jag fått en "bra" idé. Jag hade köpt en flaska vodka för att blanda, men tyvärr insåg jag alltför sent att jag inte hade blandat det i varje fall. På vägen till spåran tappade jag min handväska på marken och när jag skulle lyfta upp den ramlade jag på marken. Sen for jag hem. Det blev en kort kväll... och som minne har jag alltså ett sår på hakan, tre små sår på högra knät och två stora sår på vänstra benet. Jag tror det tar ett tag (med det menar jag eventuellt 10 år eller mera) förrän jag litar på att jag vet hur mycket jag tål!
Det har också varit förskräckligt kallt här! Ja, jag vet, inte lika kallt som i FINLAND! Men kallt är det i varje fall, och på ett annat sätt känns det som. Dessutom har jag inte med mig så varma kläder som jag använder där hemma. Men jag litar på att det skall bli varmt och soligt snart -för visst ska det! Visst? Visst?!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment