Otålig, nervös, ivrig, rädd, överlycklig, orolig...

Min sista tid i Montpellier tycks vara fylld av olika sorters oväntade känslor. En stund sitter jag och ler för mig själv då jag tänker på att få se min familj och alla kompisar igen, en annan stund funderar jag på hur jag har blivit van vid min vardag här och hur bra jag har lärt mig att trivas i mitt lilla rum på 9 kvadrat.

Då jag kom till Frankrike kastades allt i mitt liv upp och ner. Mitt i allt var jag ensam, utan Fred, utan mamma och pappa, helt utan mitt normala liv egentligen. Jag måste lära mig leva på nytt på ett helt annat sätt och dessutom på ett annat språk. Som tur hade jag inte riktigt insett hur stor ändring det egentligen handlade om, i så fall sku jag nog aldrig ha vågat göra det här. Nu har jag lärt mig leva här och till och med att trivas. Jag har blivit van vid att det är trångt överallt och att det luktar skumt lite här och var. Jag stör mig inte mera på de smällande dörrarna i korridoren och jag vaknar inte mera till att städerskan öppnar fönstret vid min dörr klockan 9 på morgonen.

Jag har också lärt mig att vara ensam. Visst har jag varit ensam tidigare, jag har ju bott ensam. Men nu har jag varit det mera än tidigare. Vissa stunder har jag känt mig så ensam att det har gjort ont! Men jag har lärt mig att godkänna den här ensamheten. Ibland känns den så otroligt bra också. Jag har också varit tvungen att verkligen stanna upp. Jag har bara haft mina studier att tänka på, resten av tiden har varit bara min egen. Jag har tvingats att vara med mig själv på ett annat sätt än tidigare. Jag har haft tråkigt då jag inte haft någonting att göra, men jag inser nu att det är mycket ovanligt att bli tilldelad så här mycket fritid! Livet är för det mesta så hektiskt att man inte hinner stanna upp. Det finns hela tiden saker att göra och folk omkring. Alla borde få chansen att ha riktigt tråkigt, så tråkigt att det ända man kan göra är att ligga på sängen och fundera på om man kan vara mera uttråkad. Man blir liksom tvingad att fundera, man lär sig känna sig själv lite mera.

Men man kan inte stanna i det där tidlösa livet hur länge som helst. Den här tiden har fått mig att verkligen se de saker jag uppskattar i mitt liv. Förut har de bara funnits till, nu är de också synliga. Nu vill jag tillbaka till mitt gamla hektiska liv tror jag bestämt. Det känns jobbigt och tungt att måsta ta tag i saker igen, att börja leva ett liv med tid och regler igen. Samtidigt känns det underbart, tryggt och rätt. Jag är lyckligt lottad som har fått en chans att lära mig känna mig själv och en del av världen lite bättre. Jag har träffat folk jag aldrig kommer att glömma. Jag har sett att fastän vi är olika, är vi alla guld värda. Dessutom har jag nu två personer till i mitt liv som betyder hela världen för mig. Jag är rik och nu vill jag hem.